J. A. D. Ingres (1780-1867) was born in Montauban on August 29, 1780, the son of an unsuccessful sculptor and painter. French painter. He was the last grand champion of the French classical tradition of history painting. He was traditionally presented as the opposing force to Delacroix in the early 19th-century confrontation of Neo-classicism and Romanticism, but subsequent assessment has shown the degree to which Ingres, like Neo-classicism, is a manifestation of the Romantic spirit permeating the age. The chronology of Ingres's work is complicated by his obsessive perfectionism, which resulted in multiple versions of a subject and revisions of the original. For this reason, all works cited in this article are identified by catalogue.   Related Paintings of Jean Auguste Dominique Ingres :. | Portrait of Duke Ferdinand-Philippe of Orleans (mk04) | Le Grande Odalisque | Portrait of the Sculptor Paul Lemoyne (mk04) | Roger Freeing Angelica | Oadlisque with Female Slave (mk04) |
Related Artists:
Santi Di Tito
Italian Painter and Architect, 1536-ca.1602 was an Italian painter of Late-Mannerist or proto-Baroque style, what is sometimes referred to as Contra-Maniera. Born in Borgo San Sepolcro, in Tuscany. There is little documentation to support the alleged training under Bronzino or Baccio Bandinelli. From 1558-1564, he worked in Rome on frescoes in Palazzo Salviati and the Sala Grande of the Belvedere (Homage of the People) alongside Giovanni de' Vecchi and Niccol?? Circignani. He acquired a classical trait, described as Raphaelesque by S.J. Freedburg. This style contrasted with the reigning ornate Roman painterliness of the Federico and Taddeo Zuccari or their Florentine equivalents: Vasari, Alessandro Allori, and Bronzino. Among his pupils was Cigoli. Another pupil named Francesco Mochi became a sculptor in the Baroque style, creating among other pieces, the colossal Saint Veronica', supervised by Gianlorenzo Bernini and placed in the crossing of St. Peter's Basilica in Rome. After returning to Florence in 1564, He joined the Accademia del Disegno, and he did not venture to paint outside of Tuscany. He contributed two unusual paintings for the Duke's study and laboratory, the Studiolo of Francesco I in the Palazzo Vecchio. This artistic project was partly overseen by Giorgio Vasari. These paintings are (the Sisters of Fetonte and Hercules and Iole).
johan krouthen
född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär. Krouthen föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouthen och Hilda Åberg. Släkten Krouthen kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouthen. Conrad Krouthen kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg. Krouthen kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelje vid St. Larsplan. Krouthen fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouthen fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouthen lärde känna konstnären Edvard Perseus. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.
Arcangelo Resani
1670-1742